Mitt liv i ord.

Mitt liv i ord.

Den guppiga vägen till eufori.

Min vardag.Posted by Nemo Hedén Wed, April 20, 2016 16:32:08
Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt just nu.

Jag går fortfarande på kryckor efter korsbands-operationen. Dock så borde jag få slänga kryckorna vilken dag som helst nu. Men man vill heller inte stressa för mycket. Jag har ALLTID stressat i mitt liv. Jag har aldrig haft något tålamod. Och det har fuckat upp det rejält för mig många gånger. Och ja, jag gjorde den missen förra veckan. Slängde kryckorna innan jag gick HELT bra och knät svullnade då upp till ett bowlingklot pga överansträgning. Den missen vill jag INTE göra om. Sjukgympan går ju trots allt framåt. Små små steg i taget dock - Men ändå! Åt rätt håll!

Separationen från Linn var extremt jobbig i några dagar. Den var otroligt intensiv där ett tag. En sorg och separationsångest som tog över hela mitt sinneslag. Men den värsta sorgen har gått över nu. Nu känns det mer och mer okej. Och det bekräftar väl egentligen bara att vi faktiskt tog rätt beslut. Jag flyttade ut från Linn och till syrran i Hökarängen i Söndags. Här bor jag tillfälligt medans syrran är bortrest. Tills jag hittar något eget. Om ni hör något så kan ni ju hojta.

Jag vet inte alltså. Linn ska ha födelsedagskalas på Lördag och alla mina gamla vänner ska typ dit. Såna här grejor ÄR knepiga. Jag och Linn kom överens om att jag kan glida förbi nån timme och hälsa på alla. Och det är väl fint. Men just såna här grejor. Och just sommaren som stundar. Fan. Känslan av utanförskap. Den är BITANDE.

Hmmm... Det är SÅ svårt det här. Nästan alla mina gamla nära vänner krökar friskt och det blir ju inte precis mindre på sommaren. Folk kör hårt liksom. Och jag vet hur jag fungerar. Om jag hade börjat kröka igen så hade jag säkert kunnat hålla det på en bra nivå ett tag. Men jag vet ju hur det blir till slut. Jag hade förmodligen hamnat i drogerna igen och raserat ALLT som jag håller på att bygga upp nu...

Jag har inte råd med det. Jag har hittat ett grundmående och en stabilitet i min skalle som jag alltid saknat. Saker funkar i mitt liv och jag har mycket fint på gång. Men det spelar ingen roll liksom. När utanförskaps-känslan biter tag i en så spelar det ingen roll hur mycket fint man har på gång. Det är intensiv och skoningslös och raderar allt annat i sin väg.

Men men. Jag krigar väl på med mitt antar jag. Podden. Föreläsningen. Sjukgympan. Det skeva är att jag rätt säker på att mitt liv kommer explodera i positiv mening alldeles snart. Jag tror att mitt liv kommer vara fullständigt magisk på ALLA fronter om bara några månader. Ändå är denna känsla som jag just nu brottas med hemsk. Hemsk och intensiv. Och om den får sin vilja igenom - Förödande.

Jag behöver en kram.








Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Josa Fri, May 27, 2016 23:37:58

Här kommer en kram! Kämpa på.

Posted by Klara Thu, April 21, 2016 19:11:14

Skickar en styrkekram!

Posted by Lindis Wed, April 20, 2016 19:57:27

Skickar en virtuell kram! Kämpa på!