Mitt liv i ord.

Mitt liv i ord.

Prövningar i vardagen.

Min vardag.Posted by Nemo Hedén Mon, March 28, 2016 19:43:05
Då provar vi detta då.

Jag har varit nykter och drogfri i snart 8 månader nu. Och jag skulle väl säga att överlag så rullar mitt liv på fantastiskt just nu. Jag får gäster till podden som jag aldrig ens hade kunnat drömma om. Och jag är snart klar med min föreläsning som jag skrivit på i några veckor nu. En föreläsning som jag sedan ska ut och dra på skolor runt om i landet. Eller ja, det är drömmen iaf. Jag har fått några muntliga förfrågningar redan och målet är att åka och dra denna föreläsning runt om i landet hela kommande år. Mycket fantastiskt händer i mitt liv och jag kan verkligen inte klaga. Sidovinsterna i min nykterhet har överträffat alla förväntningar.

Men livet kommer ju att ske oavsett. Livet kommer ju att hända liksom. Oavsett om man dricker eller inte. Verkligheten kommer att knacka på när du minst anar det. När jag blev nykter så återupptog jag ett gammalt intresse. Innebandyn. Jag spelade innebandy VÄLDIGT mycket i unga år men när jag började festa hårt för 8 år sedan så slutade jag med det HELT. Det blev svårt att kombinera med hårt festande. Nu när jag blev nykter så återupptog jag detta älskade gamla intresse. Jag började direkt spela flera gånger i veckan. Och ja, det var fantastiskt roligt. Det väckte den unga Nemon i mig. Jag kände eufori igen. Ruset när jag var på innebandyplanen var bättre än alla droger jag provat. Och det var RIKTIG LYCKA. Äkta välförtjänt hälsosam lycka. Inte kemisk destruktiv lycka. Det var fantastiskt. Jag var tillbaka.

Därför blev som en dubbel käftsmäll när jag slet av mig korsbandet för två månader sedan. Innebandyn har kommit att bli en så stor del av mitt nyktra liv. Jag tror verkligen att man behöver mycket hobbys och intressen om man ska bli helt nykter. Eller jag behövde det iaf. Hobbys och intressen som kan gynnas av nykterheten. Som i mitt fall - Innebandyn och podcasten. För både Innebandyn och podcasten kan man sköta mycket bättre om man har en hel kropp och en ren pigg skalle. Det säger ju sig självt.

Olyckan hände på innebandyplan. Jag trampade ganska rejält snett och om sanningen ska fram så trodde jag att något stack ut när jag kollade ner på mitt ben. Så ont gjorde det. Jag tittade mig ner mot benet och var rätt säker på att en benpipa skulle sticka ut. Men det gjorde det inte. Men smärtan... Ja, smärtan var out of this world. Det gjorde så ont att jag blev fysiskt illamående. Jag var nära på att spy där och då. Och ja, det var korsbandet som hade gått av.

Och i Torsdags var det då dags för operation äntligen. Jag hade aldrig gjort en operation tidigare så jag var väldigt nervös. Det var mycket bisarrt med denna upplevelse. Alla dessa nålar som skulle in i knät. Dom körde in tre långa nålar i mitt obedövade knä. I knäskålen. Ja, man hör ju hur fel det är?! Alla sprutor, piller och skit. Ja, det var otäckt. Och ja, även om operationen gick så bra som den kan göra så sitter jag nu här, fyra dagar senare, och känner mig helt handikappad. Knät är helt oanvändbart. Knät är nere på NOLL. Och ja, jag vet att det är LÅNG rehab tillbaka och jag var inställd på det. Men mitt tålamod har ända sedan barns ben varit min svaga sida. Jag har inget tålamod. Quick fixes har alltid varit mitt signum.

Och utöver detta så har jag fått massa blåsor i munnen. Ja, jag brukar få stora blåsor i munnen när jag sovit dåligt. Och under de senaste dagarna så har jag sovit väldigt dåligt pga min smärta i knät. Jag har ju sovit i 20 minuters intervaller de senaste nätterna pga den outhärdliga smärtan. Så ja, det har resulterat i blåsor i munnen. Som en ond cirkel. Så nu sitter jag här i min soffa. Jag kan inte gå. Jag kan inte prata. Jag känner mig sådär väldigt låg. Ledsen. Trött. Slut. Och innebandyn är över ett halvår bort.. Jag vet att det bara är en prövning bland många. Och det finns många som har det så mycket värre än jag.

Blog Image
MEN! Jag tänker samtidigt att varför? Varför kan man inte bara få ha det HELT gött ibland? Varför ska det alltid vara något? Det känns som att man aldrig ska få må FÖR bra. Jag kräver inte mycket i livet. Jag är en simpel man som är mer än tacksam om jag bara har tak över huvudet, mat för dagen och är hel och frisk. Men just idag.. Just nu.. Ja, då känner jag mig bara väldigt låg. Skit.


Välkomna till bloggen förresten. Här kan ni kika in om ni vill ta del av mina vardagsfunderingar. Kommer kladda här nån gång då och då.

Kram och trevlig kväll på er.













« Previous